Ibland undrar jag...

... Om personer verkligen kan anses som vänner... Vad är en vän? Hur nära ska man vara för att vara vän? Eller är man bekant dvs facebook bekanta. För vänner anser jag dem vara som känner mig och vet hur jag är, vilka mina problem är osv.

Personer som kanske kan döma mig ibland men som ändå vet om bakgrunder och tar hänsyn till omständigheterna.

För att klargöra så lever jag ensam med tre barn dock är min äldsta son enligt mitt eget önskemål placerad på boende via LSS sedan tre månader. Detta pga våldstendenser och utåtagerande beteende.

Jag har själv allt ansvar vad gäller barn, hem och ekonomi. Jag har varit hemma med sjukersättning nästan tio år innan jag satte mig i skolbänken för att läsa till undersköterska - vilket jag klarade med med 13 Mvg och 1 Vg.

Jag har diagnoserna fibromyalgi och ehler danlos syndom samt underfunktion av sköldkörteln.

För två veckor sedan kom mitt X och lämnade en Amstaff tik akut då hans astma brutit ut på allvar. Självklart efter lite tvivel ställde jag upp - mitt hjärta smälte och jag gav henne det bästa. Men min kropp säger nej trots att jag äter Tramadol Retard 100 mg. Max fyra om dagen. Läkaren vill inte skriva ut starkare och jag ska inte behöva äta starkare för att klara av att ta hand om en hund som en person lämnar akut hos mig. Utan jag ska klara av vardagen med mina två hemmavarande barn samt ibland kunna åka in och jobba timmar på vårdboende eller inom hemtjänsten jag är kopplad till.

Jag vet att jag klarar av en mindre hund. Jag vet detta för att en granne har just cocker spaniel men den amerikanska rasen. Jag såg hur barnen levde upp då en hund kom in i vårat liv igen men just denna hund är fel då deras mamma tynar bort och jag anser att mina barn har rätt till att ha en mamma med ork samtidigt som de har rätt att kunna ha en hund i sitt hem.

På fredag är det inplanerat för oss att titta på två Cocker Spaniel hanar och det är vårat beslut ingen annans. Det är vi som väljer att åka till kenneln och ev ta med oss två bröder hem ålder inte ännu bestämd då de har flera syskonpar.
Då det gällde Angel var det aldrig mitt beslut mer än att jag ville ställa upp för att hjälpa en hund som annars kanske kommit ett helt annat öde till mötes.

Två hundar för att de ska ha sällskap av varandra både då vi är hemma och då vi är iväg. Vi kommer även den första april flytta till botten plan igen och det känns underbart.
Jag är uppvuxen med hund och ja vill inte ta den förmånen från mina barn.

Felaktigt trampad på anser jag!!!

Angel har rätt till ett bra liv och jag har gjort mitt bästa de här två veckorna. Mer än så kan jag inte göra såvida ni andra inte vill börja lägga in en slant på mitt konto så jag kan stanna hemma från jobbet =)